Det är ingen rättighet att du väljer att vara själv, och samtidigt förväntar dig att vi andra ska bekosta dig och ditt barn.

”- Så pengar är ditt problem??”, nej – det är faktiskt mitt minsta problem med singelföräldrar.

Det största problemet är en förälder och ett barn. Jag tror inte på det.

Jag tror på två föräldrar.

När man växer upp är det alltid två personer som man dras lite olika till. Två personer visar ett barn att det finns två sidor av allting. Att tvinga ett barn att växa upp med en förälder och en världsbild – jag tror inte det är bra.

”- Men det finns ju föräldrar som dör eller sticker, då blir barnen själva med en förälder ju!!” – Ja. Men det är även barn till ensamstående föräldrar som oftast blir ”problembarn”. Det är tråkigt att så många barn blir av med en förälder på ett eller annat sätt, men det är rent tragiskt att vi aktivt ska stödja människor som väljer att leva ensamma och tror att det är en rättighet med barn.

Sen vandrar mina tankar lite åt hållet där jag funderar på vad människan är för människa. Om man aktivt väljer att vara ensam och singel, är man då en bra förälder? Vad händer när barnet växt upp och börjar komma med krav och helt plötsligt har en egen vilja? Är en person som inte vill dela en relation med en annan människa verkligen mamma-material? På sikt?

Sen så kan man även fundera på lite vilken typ av människor som har rätt till att bli ensamstående föräldrar bekostade av oss andra? Tjejen i artikeln var 23 när hon inseminerade sitt barn i Danmark. Hon ser hyfsat bra ut och så vidare.

Men vad händer om en 18-årig tjej vill göra samma sak? En 18-årig tjej i gymnasiet som varken har pengar eller någonstans att ta vägen. Vad säger ni då? ”Kom hit bara, barn är en rättighet så kör på!”?

Eller om det är en gubbe på 45 år som vill adoptera ett barn. Han väljer inte aktivt att vara singel, han är bara lönnfet och har svårt att hitta en tjej innan han blir för gammal för att föda upp ett barn. Han är företagare och har gott om pengar att försörja tio familjer. Vad säger ni då? ”Barn är en rättighet, ta två!”?

Nej, i min värld så är den enda rättigheten att ett barn ska få chansen att växa upp där barnet får sina intryck från två föräldrar. Två syner på allt är bättre än en syn från en person som aktivt väljer bort relationer med andra människor. Sen om dessa två syner kommer från en mamma och en pappa, en pappa och en pappa, eller en mamma och en mamma – det skiter jag i, och det tror jag att ett barn gör också.

Bara man har någonstans att vända sig när det är svårt, och att man har minst två personer att välja på beroende på situation. Det är inte alltid man kan prata med den ena, då går man till den andra. Men har man bara en så väljer man oftast något helt annat (sprit, droger, osv), och det är det jag vill komma undan.

Som vanligt ska ni ta mitt inlägg med en gnutta salt. Detta är mina tankar och vad jag tycker och tänker om barn och föräldrar. Det är ingen fakta på något sätt och allt grundar sig på min tankar och erfarenheter.

Bara en alldeles för stor del av dom, som gör att resten får så dåligt rykte. För inte kan jag väl vara ensam om att vara jävligt trött på alla puckade idioter som gång på gång ska berätta för mig vad jag ska och inte ska äta?

Dagens exempel är en person som jag är vän med på Facebook. Hon la idag upp en bild på en bonde som sparkar på en gris, och skrev denna texten under bilden:

Det pågår på alla slakterier.
Det är bara att inse.
Klart som fan de som jobbar med grisarna inte bryr sig ett skit om de…

Vad är det för jävla idioti? Tror hon själv på det hon skriver? Är dagens ungdomar verkligen så jävla pantade att dom tror sånt på allvar?

Väx upp för fan. Gå bort från datorn, besök en bondgård och inse att alla bönder inte slår ihjäl sina undernärda djur med händerna för nöjes skull bara för att du har sett ett Youtube-klipp där någon gör det.

Och för guds skull, sluta för fan att berätta för mig att jag äter kött. Jag vet mycket väl vad jag äter och jag har själv valt att äta det, precis på samma sätt som du har valt att äta vegetariskt.

Dagens idiot är i alla fall elwino. Varför är han en idiot då? Jo, det är så att Aftonbladet idag har en artikel om ett vrakfynd. Det är några dykare som hittat en 230 år gammal champagne. Artikeln handlar alltså om gammal champagne och inget mer.

Vart kommer då elwino in i bilden? Jo, bland kommentarerna till artikeln. Idioten elwino skrev kommentar efter kommentar om hur dom andra som kommenterade stavade dåligt. Aftonbladet tog naturligtvis bort elwinos inlägg då rättstavning inte är relevant till artikeln.

Elwino blir då halvt galen och går bananas helt och kallar Aftonbladet för ett ”Gestapo-parti”, han skriker högt att dom är sossar och visar sina äkta gener, och så vidare.

Jag tror inte att jag behöver förklara mer, och elwino blir dagens idiot för att han inte förstår varför Aftonbladet raderar hans inlägg som handlar om att andra inte stavar rätt, när han själv stavar som en kratta och inte ens skriver sitt egna namn med stor bokstav.

Elwino har en gång för alla visat att han har en liten snopp. Så grattis elwino, du är den första dagens idiot på Ricky-bloggen!

Jag kan hålla med där. Det är kul att Colin och Helena ger sin dotter detta. Istället för att hålla en audition med hundratals barn som alla får lika stor chans, så tar man helt enkelt sin egna dotter och låter henne glida fram utan konkurrens.

Föräldrar vill oftast alltid att sina barn ska lyckas. Jag är säker på att det är därför som Helena och Colin ger Molly chansen att prova. Det är ju ett guldläge.

Men Aftonbladet verkar ha en gräns för vad det är okej att ge sina barn. När Molly får en roll i deras storfilm så kallas det ”att gå i sina föräldrars fotspår”. Men när någon går före i en bostadskö i Stockholm för att pappa Rik sitter i någon styrelse, då blir det ett jävla liv om orättvisa med mera.

Lite dubbelmoral där kanske. Eller borde det finnas en gräns mellan att ”gå i någons fotspår” och att glida fram genom ett liv där allting är serverat?

Jag vet inte. Men jag önskar Molly lycka till med sin karriär. Man måste ta alla chanser man får i livet.

Nej men allvarligt. Något som jag har stört mig väldigt länge på är alla personer med små kukar (eller bröst) som hela tiden ska rätta till andra personers stavning på Internet. Seriöst, vem fan bryr sig? Ni är inte coola.

Någon skriver ”dom” istället för ”de/dem”, eller (hemska tanke) glömmer att använda punkt i ett inlägg på ditt favoritforum, och genast är ni där och ska rätta, även fast ni själva på fullt allvar tror att ”citationstecken” stavas ”situationstecken”.

Jag är helt övertygad om att Internet skulle bli en mycket trevligare plats om ni bara stängde av datorn, öppnade dörren, gick ut, och försökte träffa lite riktiga vänner istället för att bete er som kioskmongon hela dagarna.

Ni är som sagt inte coola, och alla vet att ni har små…

Ett exempel är en tjejkompis till mig. Hon är en såndär tjej som inte kan gå på toaletten utan att spola i kranen. Det vore ju liksom synd om någon hörde henne kissa, för hon är ju ensam människa att utföra sådana behov. Hon är kort och gott väldigt pryd av sig på det sättet.

Men inte på Internet, och då framför allt Facebook. Det är inte ovanligt att hennes statusuppdateringar innehåller smaskiga detaljer om gårdagens one night stand, hur hon spydde på efterfesten, och så vidare.

Allt detta ut på Facebook till flera hundra vänner, fritt fram att ta del av.

Men hon kan ändå inte gå in på en toalett utan att dra igång kranen så att det sprutar ner halva badrummet.

Det är lite lustigt ändå.

Hennes uttalande lyder såhär:

”– Jag är förvånad över att kronprinsessan inte valde någon annan än en man som driver ett gym”

Vad är det då jag har emot personer som henne? Jo, att hon är så jävla gammalmodig och tråkig.

Vad fan spelar det för roll om Daniel är gymägare, trollkarl, VD på Volvo eller kung över Japan? Varför kan inte gamla tråkiga personer bara släppa på sina gamla värderingar från 1927 då inte en jävel brydde sig om hur man var, bara vad man gjort?

Är Daniel inte värd Victorias hand bara för att det ”enda” han har gjort i livet är att ha startat upp en träningsanläggning och jobbat med barn som behöver hjälp?

Nej, täpp igen käften på denna Anita. Ju fortare man tystar idioter som henne, ju fortare kommer världen bli av med dessa puckon.

Anita har för övrigt varit gift några gånger, hon om någon kanske borde hålla käften när det gäller ämnet giftermål?

www.youtube.com/watch?v=Gc4HGQHgeFE

Det värsta är att detta kan höja priserna på just din nya platt-tv med 1-3%. En 40 tums tv som du idag köper för 5000 kronor kan alltså komma att kosta dig upp till hela 5150 kronor.

Helt sjukt. Vi har så enorma problem framför oss nu. Hur ska vi klara detta?

Sänk kinesernas löner till 1000 kronor per månad igen så att vi i västvärlden kan köpa elektronik så billigt som möjligt. Självmord eller inte, det är viktigt för vår överlevnad att vi kan pressa priserna så mycket som möjligt på våra nya elektronikprodukter.

Eller?

Dom enda som jag såg som log 99% av tiden var CP-skadade, invandrare, och andra personer som man tycker borde le lite mindre. ”Le lite mindre?”, tänker ni. Misstolka mig rätt.

Vad är det då som gör att en CP-skadad person i rullstol kan skratta sig igenom vardagen på ett sätt som nästan ingen Svensson med hus, hund, barn, fru och villa klarar av? Är det inställningen till livet? Njuta av det lilla man har?

Jag vet inte.

Jag själv har märkt att jag hela tiden strävar efter saker som jag tror att jag vill nå. För några månader sedan så gjorde tjejen slut, jag var arbetslös, hade inga pengar och hade precis flyttat hem till mina föräldrar igen. Då ville jag bort därifrån.

”Ny stad, nya människor, nya miljöer och ett nytt liv!”, det var så jag tänkte. Så jag flyttade.

Ny stad, nya människor, nya miljöer, nytt jobb. Ja, mer eller mindre ett nytt liv. Ganska så snabbt så insåg jag att mitt nya liv bestod av ensamma kvällar, långtråkiga helger och den nya staden med alla nya människor visade sig inte alls så trevlig och kul som det lät när man för några månader sen satt och drömde sig bort.

Så nu är jag i full gång att flytta hem igen. Gladare än någonsin.

Så vad är det egentligen för fel på oss individer som ser sura ut i mataffären, samtidigt som vi av någon korkad anledning tror att allting kommer lösa sig om vi bara kommer därifrån? Jag vet att jag har sagt det förut, men lycka är ingen destination – det är en resa.

Mår vi dåligt här så kommer vi garanterat inte må bättre någon annanstans heller, eller hur?

Alla resor börjar med ett steg, och jag är övertygad om att även din resa gör det. Så ta ett steg mot lyckan. Sluta göra det svårt för er själva i onödan. Sluta dröm er bort och gör eran nuvarande plats till något bra istället.

Vad tror ni om den tanken? Kan det fungera? Jag tänker i alla fall testa. Nästa gång jag går och handlar tänker jag flina som en idiot från början till slut.

Är ni med mig?