Konsten att hålla ett nyårslöfte
lördagen den 1 januari, 2011. 2 kommentarer hitills.
Visste ni att vi Svenssons är experter på att ”börja om på nytt” varje år genom att lura sin omgivning och oss själva att man har nyårslöften?
På Wikipedia står det såhär om nyårslöften:
Nyårslöften är ett löfte som avläggs av en individ på nyårsafton som ett sätt att förändra sin livsstil åt ett håll som ses som positivt. Namnet kommer ifrån det faktum att dessa löften oftast sätts i effekt på nyårsdagen och kvarstår tills målet har uppnåtts, även om många löften förblir ouppnådda och relativt ofta bryts en kort tid efter att de satts.
Som ni ser så står det redan i definitionen av nyårslöftet att vi kommer misslyckas. Många av er som igår skulle sluta röka ”nästa år” har säkert redan tagit årets första bloss. Många av er har säkert även lovat er själva samma sak ett X antal år på rad nu.
Men varför händer inget? Varför gör inte det nya året att man automagiskt börjar gymma, slutar röka, äter mindre godis, och så vidare, när man har lovat det?
Fast vänta nu, har man verkligen lovat det? Nej, faktiskt inte. Att säga ”Jag lovar att göra *något* nästa år” betyder egentligen bara att man inte tänker göra det idag -- nu.
Där har ni anledningen.
Så i år tänker jag lova mig själv att börja göra saker som jag vill göra nu på en gång.
Hade jag rökt så hade jag slutet NU. Det funkar ju uppenbarligen inte säga ”Jag ska sluta röka imorgon” och sedan gå ut på balkongen och ta ett bloss. Då har man inte lovat ett skit. Det går inte säga ”Jag ska börja gymma” och sedan orkar man inte ens sätta sig i bilen till gymmet för att köpa gymkortet.
Nu tycker många av er att jag är dum i huvudet, för ni är alla svenskar och era hjärnor är helt övertygade om att man inte kan ta tag i sitt liv nu. Därför gömmer ni er bakom nyårslöften som det är allmänt okej att bryta emot redan dagen efter.
Men lyssna på det här, man måste bli den man vill vara.
Gott nytt år allihopa, gör något bra av det.
Det där med humor och diskriminering
lördagen den 25 december, 2010. Inga kommentarer hitills.
Jag sprang på en liten seriestripp idag som jag tyckte var lite rolig, här har ni den:
Visst var den lite småkul? 
Sen sprang jag på denna seriestrippen:
Hahaha, så jädra kul! 
Det roligaste av allt är att många av er håller med mig om den första bilden, men efter den andra bilden så hatar ni mig. Man får liksom inte skämta om kvinnor idag. Då är man ett manssvin. Den första serien är humor, medan många påstår att den andra är diskriminerande och uppmanar till kvinnovåld.
Ibland är denna världen patetisk. Jag skrattade åt båda bilderna, men jag tänker inte slå någon bara för det. Synd att inte fler inser detta, för kan man inte skämta om något så kan man inte heller ta det på allvar.
”Bästa cheeseburgarna, men snälla ta bort gurkan…”
måndagen den 20 december, 2010. 5 kommentarer hitills.
Vad är McDonalds för er?
”Bästa cheeseburgarna, men snälla ta bort gurkan…”?
Visste ni att McDonalds är världens största distributör av leksaker? Att McDonalds M-båge är mer igenkänd än det kristna korset? Att McDonalds öppnar en ny restaurang VARJE dag i Kina? Att dom säljer mer än 75 hamburgare i sekunden? Att dom dagligen har 58 miljoner kundbesök?
Detta visste ni troligtvis inte. Men där har ni svaret på varför det fortfarande är gurka på cheeseburgaren. För McDonalds skiter i om ni har en Facebook-grupp med 2000 medlemmar som inte gillar gurka.
Sagan om Ricky
en den 20 december, 2010. Inga kommentarer hitills.
Har jag berättat hur den här bloggen startade? Det är en ganska tråkig historia…
En sen natt för ungefär 6 år sedan så satt jag och pratade med en vän över MSN. Hon hade precis upptäckt att Lunarbloggen hade en gräns på att varje blogginlägg max fick innehålla 20000 tecken.
Lunarbloggen var för övrigt bloggfunktionen på det som en gång i tiden var ett populärt Lunarstorm.
I alla fall. Min vän satt och försökte skriva ett inlägg så långt som det bara gick, just för att nå maxgränsen. Jag hade tråkigt så jag tänkte att jag gör samma sak. Och jag lyckades. Jag skrev världens längsta text om allt och inget som ploppade upp i hjärnan.
För att få extra inspiration till saker att skriva om så kikade jag i Aftonbladets papperstidning efter saker att skriva om. Men jag hittade bara saker jag inte höll med om, och jag vände och vred på nästan varenda artikel i den där tidningen.
Känns det igen i hur jag bloggar idag -- 6 år senare? Kanske lite…
Nu är det några år sen som jag flyttade från Lunarstorm (jag förutspådde att den sidan skulle dö ut, det ni), men jag vet att några har följt min blogg sedan den allra första början och ni ska veta att det värmer.
Jag har genom åren varit både aktiv och inaktiv med bloggen, men man orkar inte skriva flera inlägg om dagen i hur många år som helst utan att ta en paus då och då (om man inte heter Blondinbella, förstås).
Så nu vet ni hur det började. Och än har jag inga planer på att sluta.
Ett liv innan döden
fredagen den 17 december, 2010. 2 kommentarer hitills.
Så står det under ”Religiös åskådning” på min Facebook-profil.
Jag tror på ett liv innan döden.
Jag har aldrig riktigt reflekterat över allvaret i den där lilla enkla meningen som jag skrev en sen lördagsnatt i somras efter alldeles för många Jäger. Just då kändes det bara självklart, och ju mer jag tänker på det, ju mer rätt blir det.
Jag tror på ett liv innan döden.
Efter döden är det för sent. I samma ögonblick som våra kroppar stannar så försvinner våra chanser. Inga fler tankar, inga fler känslor, och inga fler tillfällen att göra rätt eller fel.
Fel. Det där magiska ordet som håller tillbaka människor. Är du rädd för att göra fel? Tillhör du den delen av befolkningen som tror att det är fel att göra bort sig?
En doktor som intervjuade tiotusentals patienter på deras dödsbädd kom fram till något intressant. Det var mindre än en procent som ångrade något dom gjort under sitt liv. Men över nittionio procent ångrade saker dom inte hade gjort. Saker man inte vågat göra i rädsla av att göra bort sig.
Frågan är varför?
Varför är vi så rädda för att göra bort oss, så att vi helt skiter i att göra saker som vi egentligen vill göra? Vill du ligga där en dag och se tillbaka på ditt liv som en rad av chanser som du ångrar att du inte tog?
Har du någon gång sett en söt tjej som du inte vågat gå fram till i rädsla av att göra bort dig?
Strunta i vad som händer, det viktiga är att du gör det. Ingen kommer att komma ihåg om du gör bort dig i vilket fall som helst. Inte ens du själv.
Den där söta tjejen i skolan kanske skulle skrattat åt dig med sina tjejkompisar? Men nästa dag tänker ingen på det, och en livstid senare när du ligger där så har ingen något som helst minne av det.
Men hon kanske även skulle ge dig en kram och bli början på ett helt nytt liv?
Det är bara den som vågar som får veta. Vill du tillhöra den stora klumpen på 99% som består av människor som ångrar saker dom inte gjorde, eller vill du ligga där med ett leende på läpparna medan du tänker tillbaka på ditt liv tillsammans med din kärlek sedan 50 år tillbaka?
Just för att du vågade chansa.
Det är vad ett liv innan döden betyder för mig. Skrattar dom åt dig så skratta tillbaka. Det är inte farligare än så och imorgon är det glömt.
Så gå ut och gör bort er, för imorgon är det för sent att ångra det du inte gjorde idag.