Att bli singelförälder är ingen rättighet

torsdagen den 29 juli, 2010. 3 kommentarer hitills.

Det är inte mycket jag är emot när det kommer till familj och barn. För mig spelar det ingen roll om det är ett bögpar, ett lebbpar, eller ett helt vanlig heteropar, som adopterar eller inseminerar en unge. Men när en person som aktivt väljer att vara singel kommer och säger att det är någon slags rättighet för alla att ha barn, då är det inte okej.

Det är ingen rättighet att du väljer att vara själv, och samtidigt förväntar dig att vi andra ska bekosta dig och ditt barn.

”- Så pengar är ditt problem??”, nej -- det är faktiskt mitt minsta problem med singelföräldrar.

Det största problemet är en förälder och ett barn. Jag tror inte på det.

Jag tror på två föräldrar.

När man växer upp är det alltid två personer som man dras lite olika till. Två personer visar ett barn att det finns två sidor av allting. Att tvinga ett barn att växa upp med en förälder och en världsbild -- jag tror inte det är bra.

”- Men det finns ju föräldrar som dör eller sticker, då blir barnen själva med en förälder ju!!” -- Ja. Men det är även barn till ensamstående föräldrar som oftast blir ”problembarn”. Det är tråkigt att så många barn blir av med en förälder på ett eller annat sätt, men det är rent tragiskt att vi aktivt ska stödja människor som väljer att leva ensamma och tror att det är en rättighet med barn.

Sen vandrar mina tankar lite åt hållet där jag funderar på vad människan är för människa. Om man aktivt väljer att vara ensam och singel, är man då en bra förälder? Vad händer när barnet växt upp och börjar komma med krav och helt plötsligt har en egen vilja? Är en person som inte vill dela en relation med en annan människa verkligen mamma-material? På sikt?

Sen så kan man även fundera på lite vilken typ av människor som har rätt till att bli ensamstående föräldrar bekostade av oss andra? Tjejen i artikeln var 23 när hon inseminerade sitt barn i Danmark. Hon ser hyfsat bra ut och så vidare.

Men vad händer om en 18-årig tjej vill göra samma sak? En 18-årig tjej i gymnasiet som varken har pengar eller någonstans att ta vägen. Vad säger ni då? ”Kom hit bara, barn är en rättighet så kör på!”?

Eller om det är en gubbe på 45 år som vill adoptera ett barn. Han väljer inte aktivt att vara singel, han är bara lönnfet och har svårt att hitta en tjej innan han blir för gammal för att föda upp ett barn. Han är företagare och har gott om pengar att försörja tio familjer. Vad säger ni då? ”Barn är en rättighet, ta två!”?

Nej, i min värld så är den enda rättigheten att ett barn ska få chansen att växa upp där barnet får sina intryck från två föräldrar. Två syner på allt är bättre än en syn från en person som aktivt väljer bort relationer med andra människor. Sen om dessa två syner kommer från en mamma och en pappa, en pappa och en pappa, eller en mamma och en mamma -- det skiter jag i, och det tror jag att ett barn gör också.

Bara man har någonstans att vända sig när det är svårt, och att man har minst två personer att välja på beroende på situation. Det är inte alltid man kan prata med den ena, då går man till den andra. Men har man bara en så väljer man oftast något helt annat (sprit, droger, osv), och det är det jag vill komma undan.

Som vanligt ska ni ta mitt inlägg med en gnutta salt. Detta är mina tankar och vad jag tycker och tänker om barn och föräldrar. Det är ingen fakta på något sätt och allt grundar sig på min tankar och erfarenheter.