Att gå i någons fotspår – eller att glida på en räkmacka

onsdagen den 14 juli, 2010. En kommentar hitills.

Jag läste en artikel på Aftonbladet idag. Den handlar om Molly Nutley, 15 år. Molly är Helena Bergström och Colin Nutleys dotter. Hon har nu fått en huvudroll i deras nya storfilm (Änglagård 3). Aftonbladet tycker att det är bra att dottern går i sina föräldrars fotspår.

Jag kan hålla med där. Det är kul att Colin och Helena ger sin dotter detta. Istället för att hålla en audition med hundratals barn som alla får lika stor chans, så tar man helt enkelt sin egna dotter och låter henne glida fram utan konkurrens.

Föräldrar vill oftast alltid att sina barn ska lyckas. Jag är säker på att det är därför som Helena och Colin ger Molly chansen att prova. Det är ju ett guldläge.

Men Aftonbladet verkar ha en gräns för vad det är okej att ge sina barn. När Molly får en roll i deras storfilm så kallas det ”att gå i sina föräldrars fotspår”. Men när någon går före i en bostadskö i Stockholm för att pappa Rik sitter i någon styrelse, då blir det ett jävla liv om orättvisa med mera.

Lite dubbelmoral där kanske. Eller borde det finnas en gräns mellan att ”gå i någons fotspår” och att glida fram genom ett liv där allting är serverat?

Jag vet inte. Men jag önskar Molly lycka till med sin karriär. Man måste ta alla chanser man får i livet.