Det 100:e inlägget av min revolution
söndagen den 14 juni, 2009. 3 kommentarer hitills.
Nu har jag haft den här bloggen ett tag och det här är inlägg nummer etthundra. Det är ändå ganska mycket tid jag har lagt på min blogg. Vid datorn. Mestadels inomhus. År 2009.
Men det är ju så det ska vara idag.
Jag må vara gammalmodig som använder en blogg, det nya modet är ju att berätta för hela världen vad man gör med 140 tecken. Twitter. Dom flesta vet vad det är, och många använder det.
Det är så vi tillbringar våra dagar. Vi ungdomar som lever idag år 2009. Förr i tiden när det hände något så tog vi tag i det. Den franska revolutionen ägde rum eftersom många var missnöjda. Som vi alla förstår så hade aldrig den franska revolutionen kunnat äga rum idag då det enda vi kan åstadkomma år 2009 är en bloggbävning, om ens det.
Regeringen kör över oss med hemska lagförslag som FRA och IPRED, medans vi gör vårat bästa för att stoppa det genom att starta Facebook-grupper.
Löjligt.
Men jag ska inte klaga. Jag är en av dom miljontals ungdomar som sitter här, år 2009, och bara bloggar.
Etthundra inlägg. Det är mycket, men mer ska det bli. För det här är min franska revolution, mitt sätt att sprida mina känslor, min kärlek, mitt hat, mitt allt. Det är vårat sätt.
Fridah är livrädd för våran generation. Jag funderar fortfarande på om hon har rätt eller inte.
En generation som lägger ut hela sitt privatliv på Facebook känns långt ifrån säkert, men det är nog säkrare än en blodig revolution trots allt. Eller vad tror du Fridah?
3 kommentarer till “Det 100:e inlägget av min revolution”
Jag tycker du har en väldigt negativ betoning när du säger att: ”Förr i tiden när det hände något så tog vi tag i det.” Du stryker många över en kam och jag tar mig illa vid.
Det är alltid lätt att klaga, och naturligtvis ska man det, men jag tycker ändå att man borde gå in i framtiden med en positiv inställning. Vad skulle vi annars göra?
Men är det inte lite så Anton? Jag är inte gammal (22) men när man hör äldre personer (60-talister) prata om ”hur det var förr” så låter det som att man tog tag mer i saker än vad vi ungdomar gör idag. Förstår du hur jag tänker då?
Sen så har jag näst intill alltid en positiv inställning till allt jag ger mig in på.
Skönt att höra, för det är så det ska vara 
Jag fick mest intrycket av att du ville säga att vi är fast i ett träsk där vi inte kan göra något åt situationen, att vi skriker i en ljudisolerad låda. Men möjligheterna är större än någonsin och har man bara ett leende så löser sig nog många problem.
Lämna en kommentar
Håll er även till ämnet.