Låt oss utreda!

Thomas Olausson sa:

Jag har arbetat som arrestvakt (inte här dock) och jag har träffat berörda i det här fallet. Det har varit uppe förr i tidningarna med mer information.

Killen kunde möjligen ha räddats om vakterna inte helt sonika stängde dörren och satte sig att vänta in polis och ambulans. Han var nämligen inte död då.

Då har man gjort fel.

Vad det beror på är högst troligt kortslutning i tankeverksamheten, inte konstigt i en stressad situation. Men jag tycker att man i ett sådant yrke bör vara mer samlad när detta händer – för det gör det förr eller senare.

Om man hänger sig på toaletten (troligen utan möjlighet att låsa) i ett häkte räknar man troligen inte med att få göra det i fred. En man med en ung dotter vill inte dö.

Något händer i den akut inlåsta miljön, något som får onaturligt många att försöka ta sina liv. Folk som är intagna för skitsaker gör det trots att det som fick dem inlåsta inte skulle förstöra deras liv. Det är därför man måste titta till de intagna med jämna mellanrum.

Ingen, inklusive jag själv vet vad jag får för tankar om man blir inlåst så här eftersom vi inte har varit med im det innan.

Här behövs en utredning för vi har mycket att lära.

Ricky sa:

Du har helt klart rätt. Och jag försökte få fram samma sak genom att vända och vrida på det som jag gör med varenda inlägg på den här bloggen.

Det går utreda fram och tillbaks om vem som gjort fel, men mannen är fortfarande död. Han valde det själv. Pressad? Troligtvis. Misstag bland folk sker, vi är bara människor. Men jag tycker fortfarande inte att det största felet ligger i att personalen gjorde fel i sin pressade situation.

Thomas Olausson sa:

Jag vänder och vrider själv på saker i min blogg, medveten om att det kommer kommentarer på det jag skrivit. Och det är bra, så länge det blir en ärlig diskussion vilket vi har här.

Jag känner inte de som jobbade, inte någon som jobbar där. Jag kan inte döma dem som oansvariga eller outbildade och vill inte heller det.

Som du skriver kanske det största felet inte ligger hos dem men det var där det hände. Det kanske hade kunnat undvikas med mer erfaren personal, bättre komponerat arbetsteam, mer uppdaterad utbildning, mer förberedelse. Sådant ligger direkt på arbetsledningen som i sin tur har sina direktiv uppifrån och från en massa papper vars innehåll sällan är entydiga.

Vad jag menar är att det är så många man kan skylla på och ju högre upp man kommer, ju mer har de att tänka på, att besluta om. Ju mer kommer de att ha under sina pappershögar.

Därför förordar jag eget ansvar. Att man förstår att sätta sig in i sina egna arbetsuppgifter och vara handlingsberedd. Handlingsberedskap kan vara att kräva att polisen väntar med sitt fotande trots att det kan kännas konstigt att beordra dem.

Man förutsätter med hjälp av sina fördomar att poliserna var mer erfarna än de andra inblandade, det kanske de inte var. Man förutsätter att de har rätt att göra som de gjorde, det hade de troligen inte om de hade förstått vad som hade kunnat göras.

De som arbetar på häkten och arrester är där just för att förhindra sådant här. Dörrarna håller de intagna inne, de anställda ska hålla dem levande. Annars hade man kunnat placera dem i ett cementrör i marken och lägga ett lock på.

Jag håller med om att killen tog ett eget beslut. Ett beslut som blev katastrofalt för massor av folk men jag menar att situationen i ett häkte skapar onödigt mycket självdestruktivitet och att det verkar som att det inte har kommit fram så mycket i forskning (som grundas på utredningar) som förklarar vad som utlöser självmordsförsöken.

Jag vet inte vad han var där för, det har jag inte frågat. Det kan vara lätt för folk att tycka att det är en form av självsanering om folk hänger sig i häkten. Då tänker man inte på de som kommer att frias eller de som bara sitter för tillnyktring i arresterna, något som inte är annat än en skyddsåtgärd.

Utredningar är vad de är. De är till för att utreda om någon har eller inte har gjort fel. Har de utredda inte gjort det kommer kanske problemet att lokaliseras någon annanstans och den mediala uppmärksamheten har garanterat redan resulterat i åtgärder som kanske gör att någon annan slipper samma händelse på sitt jobb.

Det handlar om yrkesstolthet också. Att veta att man kommer att göra rätt och att få utomstående att förstå det.

På sätt och vis sitter vi själva och utreder det här nu, bollar scenarion och gör antaganden men nu tror jag att vi kan sätta oss och avvakta vad den riktiga utredningen ger. Jag tror vi båda kommer att vara intresserade av resultatet.

Mvh Thomas